….Många är vi, och många har vi varit, alla vi som biter våra naglar. Ett beroende som är precis lika svårt att sluta med, som så många andra beroenden.
Jag tror inte någon som är beroende av något, kan säga att man lyckats sluta för gott. Har man ett beroende, så är detta kroniskt, och det finns alltid något som kan framkalla beroendet igen….MEEEEEEEN….har man viljan, så är man nästan där, för viljan är enormt viktig i detta, och som man säger: Vill man, kan man!
Jag är nu 46 år gammal, och har bitit sedan jag var dryga året gammal! Har gjort många misslyckade försök att sluta men aldrig lyckats mer än med ett par månader, sedan var jag igång igen!
I somras var jag och maken ett par dagar i New York, och jag gick in och fick hjälp att göra, fejkade naglar. Dessa lyckades sitta kvar i över 6 veckor, och det var språngbrädan som fick mig att bestämma mig: NU skall jag försöka sluta bita.
Det som har styrkt mig i tankarna är: ALDRIG MER! Jag har i 44 år gått runt och skämt för mina händer, gömt dessa, och har alltid tänkt på hur jag skall hindra människor för att se mina groteska fingrar. Jag vill slippa gå runt och skämmas resten av livet, och hör och häpnad…..trots detta enormt intensiva bitande, så har jag idag, 6 månader efter besöket i New York, fått jättefina, egna naglar, som jag är så stolt över och jag känner mig så otroligt fin om mina händer och på köpet, hör och häpnad….försvann även 12 överflödiga kilon…..hm….med facit i hand….livet börjat när man passerat 40, så alla vet!
Until next….
See ya
ANNA