ANNA HJERTQVIST

Anna som fru, mamma och allt runtikring och min påbörjade "politiska bana;)" som började med min kamp för ÅSA PENDEL

Hur tar man mod till sig och kastar sig ut i det okända och ger sig in i något man aldrig gjort?? Hur kommer man på hur man skall gå till väga?? Detta är frågor som jag fått under resan för en pendel till ÅSA.

Jag tror ALLA har den förmågan, om man blir tillräckligt engagerad, då tror jag man kan göra precis allt och man hittar sin väg att fortsätta påverka.

Det som oftast händer är, och som jag sett ganska många bevis på,  att när man börjat  påverka, så någon gång under denna resa, lägger man över den fortsatta kampen, i händerna på de som man tror kan få saker och ting att hända, och SLUTAR själv att kämpa.

Detta är nog ganska naturligt   för varför har man annars en massa politiker och beslutsfattare,  som tillika har betalt för att göra det vi vill, önskar, och vi kan t o m kräva detta av dem.

Dom sitter ju faktiskt där för att vi valt deras parti,  för att dom ska kämpa för VÅRA, Kommuninvånares röster,  så självklart tycker man att det är så det skall vara….. men där blir det ofta fel.  Även om dom gör något, så händer det oftast inget, det kommer liksom inte till något resultat i mångt och mycket….

Jag har vid flertalet ggr fått höra vilken billig arbetskraft jag är. Så ÄR det,  jag har ju banat och öppnat vägen och agerat facillitator utan att ta betalt, gjort mycket av det som de som har betalt egentligen skulle gjort!

Men vad gör väl det??? jag har ju lyckats få till en öppning i pendelfrågan, så vem frågar efter betalt! NÄR PENDELN väl är på plats så får alla som kämpat betalt, och vi har  lyckats med vårt uppsåt, och det är värt mer än pengar ……och rent krasst, hur jobbigt har det varit??? Inte det minsta, för det har varit en uppfriskande och rolig resa, och jag har lärt mig såååå mycket.

Visst, jag har märkt att jag ”trampat” en del på tårna, utan att vara medveten om det, och detta har visat sig i olika skepnader, men varför???  Jag  har bara agerat som Anna Hjertqvist och enl mitt sunda förnuft, och istället för att bara beklagat mig,  kontaktat de som bestämmer och undrat: Vad är problemet?  Finns det inte olika alternativ? Kan inte ni stora gossar prata med varandra?

Vad är det som får människor att ta illa upp för att man gör något som kan generera i något bra, vad är som får människor att reagera i ilska och bli arga för att man ser saker på olika sätt.  Varför inte tacka för ett nytänkande, när man har fastnat i ett tänkande där man inte kommer vidare, så att man får loss proppen och arbeta gemensamt för att få till ett resultat!

Det är INTE VEM som gör något, som räknas, utan ATT det görs något, och att detta resulteras i ett resultat, anser jag iallafall…. Sedan kan man inte tillfredsställa ALLA på en gång, det är helt omöjligt, men lite åt gången BLIR mycket i längden….

Att en del hamnar i papperskorgen är naturligt, men för den delen så innebär inte detta, att det som hamnar där, är något dåligt eller något som man inte ska ha i framtiden….det som göms i snö, kommer upp i tö är ju ett bra talesätt, undrar om man kan  göra om detta talesätt till något likande…..Det som slängs i papperskorgen… nja, kanske inte, men man bör nog tänka mer än en ggr innan man slänger något…..för vem vet när och på vilket vis det dyker upp igen;)

Nu närmar vi oss ett nytt val, och jag har kommit till insikt….. man måste själv agera för att få sin röst hörd, själv arbeta för att få tillstånd saker och ting som man engagerar sig i och sådant som man tycker skall förändras.

Så kom igen nu alla KUNGSBACKA KOMMUNS INVÅNARE, alla från Frillesås i Söder, Kullavik i Nordväst, Öjersbo i Nordöst och alla resterande i Kommunen….. tänk om, och tänk att vi vet, vad som är bäst för oss och då behöver vi oftast inte ”bror duktig i Stockholm”.

Se ya.

Anna